vart är min snö?
Ett hjärta är ett hjärta.
Hur långt kan man dra det utan att det blir för långt samtidigt som det absolut inte får verka som en halvtaskig ansträngning? När kommer man till den punkten då man vet att så här ska det bli utan att man har hamnat i rutin?
Släppte av Freddan på tågstationen i Lessebo nu. Göteborg. Det regnar som fan ute och det är allmänt trist.
Om två månader får jag åka hem. Två långa månader. Det betyder att jag har varit på fläng i sju månader. Av dom sju månaderna har jag varit hemma 7 dagar. Inte konstigt man har hemlängtan.
Ännu en vinter på Icehotel. Den kommer inte bli som förr. Den kommer bli konstig. Jag kommer vara full. Jag kommer antagligen strypa det lilla hoppet jag lämnar hos en annan. Jag vill försöka och jag vill att det ska gå.
