Det som kunde hänt idag händer imorgon men borde hänt igår.
Imorgon drar jag och Klara till Sardinien. Hur gött?
Jag har varit så tankspridd. Jag trodde det var idag. Men det är ju först imorgon. Jag som knappt kan vänta. Jag har alltså gått en hel dag och trott att jag ska få en mysig kram i kväll men så är det först imorgon. Rackarns bananer alltså. Kom hem nu va?
Ooooh Tjenna Powernap!
vart är min snö?
Ett hjärta är ett hjärta.
Hur långt kan man dra det utan att det blir för långt samtidigt som det absolut inte får verka som en halvtaskig ansträngning? När kommer man till den punkten då man vet att så här ska det bli utan att man har hamnat i rutin?
Släppte av Freddan på tågstationen i Lessebo nu. Göteborg. Det regnar som fan ute och det är allmänt trist.
Om två månader får jag åka hem. Två långa månader. Det betyder att jag har varit på fläng i sju månader. Av dom sju månaderna har jag varit hemma 7 dagar. Inte konstigt man har hemlängtan.
Ännu en vinter på Icehotel. Den kommer inte bli som förr. Den kommer bli konstig. Jag kommer vara full. Jag kommer antagligen strypa det lilla hoppet jag lämnar hos en annan. Jag vill försöka och jag vill att det ska gå.
Dump Damp Schlepp.
Jag åkte till London första maj 2010, jag åkte direkt till Småland sista maj. Jag tog inte ens omvägen förbi Norrland innan.
Nu sitter jag här på Tallvägen och ser hur löven börjar gulna lite lätt, solen skiner i ögonen trots att det bara är elva grader ute. Det börjar bli höst. Det borde ha varit höst nu ett tag. I Norrland har snön redan visat sig.
Jag ska åka hem snart. Två månader.
Anders och Seth bor i himlen nu och LP har blivit utekatt här i Småland.
JAG VILL TILLBAKA TILL LONDON!
