Baktankad

Jag antar att man måste stå för vad man gjort, eller måste man verkligen det? Måste man stå till svars för allt korkat man lyckats med? Grejen är den att jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här. Klantigt, tycker ni. Någonstans mellan dödsdömt och inte så jätte bra tycker jag. Jag borde snart bli imun mot min dumhet, det visar sig allt för ofta nu för tiden.

Igår... igår, igår, igår - Näe, jag minns inte. JAG ORKAR INTE VARA SÅ HÄR JÄVLA BAKFULL IDAG! man mår som man förtjänar... bla bla bla. Jag vet att jag förtjänar det här men det är fan inte schysst att sätta bakfyllan i överkant.

Shit vad det var länge sen, hjärtat slog några slag extra och jag blev ändå lite svag i knäna, lite darrig i rösten och lite röd om kinderna. Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Jag antar, nä jag antar inte för jag har egentligen inte den blekaste aning men om jag känner mitt liv rätt så kommer det att bli precis som förr. Allt kommer att upprepas och bli lika jobbigt och härligt som för ett halvår sen.

Nu har Maolin kommit på att vi ska åka till stallet, jag får väl ställa upp då. Jäkla Maolin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0