ElinaLingman

Egoism är ett jävla påhitt har jag kommit på. När man lever med sig själv för sig själv så är det lätt att man blir egoistisk och faktikst lite självisk och väldigt trångsynt när det gäller förändringar i livet eller om en annan människa ska ta del av ens liv. Det är lätt att man tycker att personen i fråga ska rätta sig efter mitt liv och ge upp alla sina intressen och dagliga asysslor bara för att passa fint in i mitt liv efter mina tider och mina sysslor. Jag kan ibland känna att jag inte skulle ha tid för en ny människa i mitt liv, när skulle jag ha tid för den personen? Mina dagar är ju inte sprängdfyllda med inehåll direkt men ändå så känns det som att jag skulle känna mig lite fångad eller nåt. Dygnet har ju ändå 24 timmar och 10 av dom kankse man sover eller vill vara ifred. Resterande 14 timmar är ju egentligen fritid. Iallafall om man är arbetslös som jag men ändå så lyckas jag fylla mina 14 timmar varje dag. Tre timmar till hästen, det är det enda som jag verkligen måste ha men då har jag ju elva timmar kvar att fördela ut och just nu så går väl de flesta timmarna till mig själv eller Maolin och några timmar tillbringar jag i telefon med resten av mina medmänniskor. Alltså borde jag släppa lite på min själviska sida och kankse släppa in lite nya människor i mitt liv. Men fan så jobbigt det är!