Vanor

Finska tvkanaler börjar kännas helt okej och jag har lärt mig massor med nya ord och meningar på finska. Jag känner inte längre paniken stiga upp till halsen när jag suttit vid köksfönstret och stirrat en halv timme. Jag kan skratta lika mycket åt repriser som när jag såg programmet första gången och det gör inget att jag kan replikerna längre. Det är soft i byn. Jag har lärt mig att skippa rutiner fullständigt. Jag äter när jag är hungrig och sover när jag är trött. Säg mig nu ni som vet, varför ska man alltid lära sig när man ska åka hem? Idag smackade jag bagageluckan över mina knogar så en gräslig blålila svullnad uppstod och nu har jag svårt att använda höger handen. Vem ska nu blanda alla drinkar på jukkas marknad? Om någon frågar så har jag nitat någon. Okej?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0