Så var det respekt
Jag kan inte sova, jag vet inte om det beror på min otroliga sömn den senaste veckan eller om det är minnernas televison som spökar. förhoppningsvis alternativ ett men mest troligt alternativ två. Jag är inte ens trött och det skrämmer mig lite faktikst om det nu är så att man ska vara ärlig. Tanken har slagit mig ett antal gånger det här med bloggen, jag öppnar mig och delar med mig av mitt innersta även om det står mellan raderna men jag gör iallafall det. Det står här och närmare varannan människa kan ta del av det. Är inte det lite vansinne. Så många fler än bara jag gör det och varför är det så väldans befriande att skriva om det men det tar emot så hårt att berätta det till någon. Det är inte ens lätt att dela med sig till den man litar på mest. Faktiskt så kan jag känna att det är så mycket lättare att ta en person på en annan plats och bara trycka ut allt som ligger och trycker. Vem som helst, helt okänd och bara ta allt från början. Någon som bara är närvarande med sina två öron och kankse inte lyssnar, kankse inte förstår men bara finns där som mottagre.
Jag är inte alls säker på att det skulle kännas lättare men det känns så väldans oviktigt allt jag talar om för er som läser. Ni har ju egentligen ingen aning, jag kan sitta här och hitta på allt möjligt och ni kan välja om ni vill tro eller inte tro. Ni kan välja att sortera ut det roliga och ni kan ängna dygn till att försöka lista ut vem det är jag har en lite förälske för eller vem av mina nära som gått bort. Ni kan fundera över vad det egentligen menar och ni kan dra era egna slutsatser men viktigast av allt ni kan välja om ni vill bry er eller om ni bara är här för att ni inte har något liv och är så förbannat jävla nyfikna över vad andra har för problem eller glädjestunder i sitt liv.
Jag är en positiv männsika som alltid tror gott om någon vid första mötet, som alltid vill ge en människa en ärlig chans. Det ligger inte i min natur att vara främlingsfientlig eller dömande. Jag skulle aldrig trycka ner en människa på grund av dens åsikter eller handlingar. Jag skulle aldrig heller tala illa om någon inte ens om någon gjort mig illa. Att hitta på historier eller sprida vidare saker som anförtrotts till mig är inte heller något jag känner att jag behöver göra. Jag är inte felfri och därför om jag har trampat snett eller gjort någon annan ledsen står jag för konsekvenserna och skyller inte ifrån mig på varken andra personer eller på händelsen i sig. Jag känner inte att jag behöver göra saker som är emot mina principer för att lyfta mig själv eller för att sänka någon annan. Jag tror på mig själv och jag vet att det jag gör det gör jag för min och endast min egen skull. Jag är en sann egoist med ett hjärta som endast har plats för kärlek till människor som sprider kärlek över mig. Jag har varken tid eller lust till att överhuvudtaget ens reagera till människor som försöker briljera med brist av respekt gentemot samhället och defenetivt inte engagemang till att höja blicken till människor som utnyttjar min godhet. Nu kan jag känna att jag faktikst har fått ur mig en hel del som legat och tryckt ett tag och nu kan era hjärnor börja arbeta och grubbla kring vad i hela världens helvete jag menar. Det bästa av allt med det här är att ingen kommer fråga vem det rör och alla kommer att tro att kanske var det jag. Men vet ni vad. Den det rör är helt informerad om detta och saken är än en gång ur världen och jag kan börja ägna mig åt nästa riksmyllo som känner att den vill ta lite mer av det goda utan att lämna tillbaka så mycket som ett tack för att du ställde upp.
Frida är så söt när hon ligger här och knorrar. Ibland kommer det ett litet ord och ibland en mening visserligen helt osammanhängande. Det är så skönt att ha henne här hemma igen. Någon som gör vardagen lite mer färgglad och lite mer rörelsefylld. Hon vet nog ite om hur mycket hon konrrar, gormar och gnyr när hon sover men det har ju inte skadat mig ännu.
Imorgon ska jag äntligen få jobba och känna den där tillhörigheten. Mysa med gästerna och göra deras upplevelse. Finns det någon bättre känsla än att göra någon annan hänförd och alldeles till sig i skoskaften bara för att det råkade vara norrsken eller kanske för att man talade om för dem att det faktiskt är trettio minusgrader ute. Det gör iallafall mig till en mycket större människa.
