ElinaLingman

Givetvis i morse (läs tre) när jag vaknade hade jag lyckats sova i sjutton timmar. Jag vaknade av att mamma ringde och ville se hur det var med hennes älskade dotter som äntligen blivit frisk. Jo men tjena, jag kunde inte svara tillbaka för det kom inga toner det kom fan ingenting eller jo jag tänkte harkla mig lite lätt det kom lite hosta sen kom det mer och mer och mer och sen kräktes jag. Vid det laget hade jag givetvis slängt på luren till mamma och hon kom upp till mig som ett yrväder. Hon trodde att jag dog, lite lustigt faktiskt men jag tror inte jag sett henne så rädd. Det var ju akuten som väntade insåg jag. Jag ringde Martin och talade om hur det var och att jag inte kunde jobba. Jag hade så fruktansvärt ont och svårt att andas så inne på akuten fick jag ligga med en såndär mask ni vet som dem har på tv. Coolt. Min högra lunga har pajat lite kan man säga så nu är jag bannlyst från jobbet hela helgen och det värsta av allt är nog att det inte blev nåt Ferrum ikväll.
En hemläxa till mig: Man kan vara sjuk, det är okej!
En tuff läxa för mig som aldrig är sjukare än jag gör mig.

Nu ska jag äta mina godisar som min käre bror varit så snäll att handla åt mig.
Kom och hälsa på om ni vill, jag har sjukt trist här hemma. Jag kommer att vara hemma väldigt länge nu framöver så var inte blyga.