Kapad, nermejad och trampad på

Jag vet inte längre vad jag känner. Jag vet inte heller vad jag ska tro och absolut verkligen inte se allt jag sett.
Jag är tom.
Du byggde succesivt upp allt så vackert. Du till och med sa att du brydde dig.
Det här trodde jag faktiskt inte.
Vet du hur jävla dum jag kände mig när jag stod där och du helt kallt glider upp rakt framför näsan på mig oc bara trycker ner allt som du byggt upp. Inte nog med det så kan du inte förstå vad felet var. Och du, vi har gått i samma klass i tre år och jag har aldrig tryckt ner dig, aldrig haft en ond tanke och alltid varit din vän. Trots att du visste vad du gjorde så sket du i det. Var i världen är det vänskap? 
Jag känner mig så besviken så jag finner inte ens ord för allt det här.
Om du någon gång vill känna på hur det när all lust är tagen av dig, när all din kärlek är som bortblåst, när du blivit kapad vid fotknölarna och efter det sparkad på, spottad rakt i ansiktet av din vän, känner dig helt ensam och inte har någons axel att gråta emot? Ring mig så ska jag försöka återge känslan i ord.

FYFAN!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0