ElinaLingman

Hej här kommer segertåget rullar in som technodrogen ungefär så känns det just nu och jag har många bra anledningar till detta. 1.Jag sitter på tåget till Luleå. 2. Jag känner mig lite hög (kan vara doften av sunkigt tåg eller min hjärna som inte vaknat ännu). Jag är på väg till Lise i Ö-vik. Vi ska mysa hela helgen och kanske göra stan. Jag vet inte hur jag ska klara en helg utan ferrum eller framförallt hur ferrum ska klara sig utan mig. Vem ska jag gå hem med och känna ångest med på morgonen, vem ska vara kanelstångspackad hela kvällen och hur ska jag få bort veckans bekymmer? Frågan är ju verkligen viktig här. Om jag ändå kunde göra det jag vill och ändå gå ut och kanske (ingen omöjlighet) vara normal och ha roligt utan allt som dagen efter vanligt vis brukar handla om. Typ, Bakfylla, ångest, kärlek, ångest, pinsam situation, ångest, timmar i telefonen, ångest, orkeslös, ångest. Du förstår säkert. Jag borde skaffa mig ett liv. Ett riktigt liv alltså. Nu när jag sitter här på tåget ser jag massa människor med deras laptops i famnen och bluetooths i öronen, antagligen sitter dem och klurar på hur dem ska framföra dagens presentation och hur mötet för imorgon ska läggas upp. Drar en djup suck och intalar dem själva att rekryteringsarbete är hillarious medan jag sitter och ser lika viktig ut men egentligen är en medeldålig, medelung, medelmåttig snorunge som har problem med relationen till alkoholen och relationen till medmänniskan. Det firar vi tycker jag!