En fin dag
Var det fler än jag som nästan grät av lycka när ni kisade ut genom fönstret idag med halvsovande ögon?
Jag är ju en sådandär fruktasvärt morgontrött person och vaknar inte förän jag absolut måste, jag strundar blanka fan i hur håret ser ut bara jag får slumra dem där otroligt nödvändiga nio minuterna som lätt blir nio till och sen nio till och sen nio till och sen nio för mycket. Men idag kikade jag ut genom fönstret när jag hörde klockan första gången och då var jag plötslig inte trött. Jag fullkomligt sprang ut i hallen och satte på mig skorna sprang ut på altanen och klampade omkring bara för att få höra det härliga ljudet av mosad snö mot mina skosulor. Min grannar undrade nog allt vad jag hölll på med. Sen slog det mig att det antagligen skulle vara halt på vägen så jag var ju tvungen att springa in och klä på mig och borsta tänderna för idag kunde man ju knappas köra 390 km/h ner till Jukkas. Jag fick snällt hålla hastighetsgränserna inte för att det gjorde något för i korsningen här ovanför mig var det ruggit halt så jag blev lite rädd måste jag erkänna. Den är lite lurig den där korsningen för den är så brant där var man väntar på att det ska bli grönt. Då är det lätt att man slirar ett tag innan man får fäste och då sticker bilen iväg i en ruggig fart då måste man göra en snabb sväng för att inte köra förbi refugen ja och då får man sladd. Så ett tips till er alla flytta inte till Malmbergs- , augustmalmsgatan, krok-, ängs-,myr eller mossvägen. Då slipper ni mardrömssladden i korsningen.
Nu stallet, sen till älskade jukksjärvi för att hälsa på.
Jag är ju en sådandär fruktasvärt morgontrött person och vaknar inte förän jag absolut måste, jag strundar blanka fan i hur håret ser ut bara jag får slumra dem där otroligt nödvändiga nio minuterna som lätt blir nio till och sen nio till och sen nio till och sen nio för mycket. Men idag kikade jag ut genom fönstret när jag hörde klockan första gången och då var jag plötslig inte trött. Jag fullkomligt sprang ut i hallen och satte på mig skorna sprang ut på altanen och klampade omkring bara för att få höra det härliga ljudet av mosad snö mot mina skosulor. Min grannar undrade nog allt vad jag hölll på med. Sen slog det mig att det antagligen skulle vara halt på vägen så jag var ju tvungen att springa in och klä på mig och borsta tänderna för idag kunde man ju knappas köra 390 km/h ner till Jukkas. Jag fick snällt hålla hastighetsgränserna inte för att det gjorde något för i korsningen här ovanför mig var det ruggit halt så jag blev lite rädd måste jag erkänna. Den är lite lurig den där korsningen för den är så brant där var man väntar på att det ska bli grönt. Då är det lätt att man slirar ett tag innan man får fäste och då sticker bilen iväg i en ruggig fart då måste man göra en snabb sväng för att inte köra förbi refugen ja och då får man sladd. Så ett tips till er alla flytta inte till Malmbergs- , augustmalmsgatan, krok-, ängs-,myr eller mossvägen. Då slipper ni mardrömssladden i korsningen.
Nu stallet, sen till älskade jukksjärvi för att hälsa på.
Kommentarer
Trackback
