Kort och gott en hyllning
Jahaa, det är bara jag som kan se avsnittet där Julie släpper taget och börjar sörja över Marissa tio gånger i rad och ändå gråta lika mycket varje gång?
"Ryan, tell me about her"
Eller avsnittet då Kirsten vägrar bli intagen på avvänjningskliniken till de att hon vänder sig om och Seth ser på henne
Eller när Marissa dör, eller när Ryan räddar henne i Tijuana när alla tror att hon är död fast hon lever.
Fast om jag ska vara ärlig har jag ju faktiskt sett hela serien sex gånger och har just börjat på min sjunde omgång. Kan man få för mycket?
Svaret är enkelt och entydigt; Nej, man kan inte få för mycket. Jag funderar på att göra säkerhetskopior på alla skivor så jag kan arkivera och visa mina barnbarn vilken bra tv-underhållning vi hade på vår tid. Hoppas bara att man kan se på dvd då?
Igår var jag på ÖB med mamma och köpte badsalt, vilket jag givetvis inte skulle ha gjort för när jag nu badade i går så tror jag att jag helt och totalt torkade ut av det där saltet. Men det luktade ju så gott. Jag kanske satte en näve för mycket, kanske.
Om ni undrar varför jag är vaken så tidiigt är det för att jag har varit hos hästarna i morse och börjar jobba om två timmar så jag tänkte att frulle och dator skulle få mig lite piggare än om jag dök tillbaka under täcket i en och en halv timme. Man brukar ju oftast bli tröttare av att sova lite till.
Så där ja, nu har ni lite att läsa om ni inte får NSD i brevlådan. Ha en bra dag!
