Att vara vuxen är inte så kul
Fötterna bultar, ryggen värker, ögonen är svullna, hjärtat slår för hårt, armarna skakar, hjärnan går på lågväxel. Allt detta och jag det här mina vänenr är bara början. Just nu så känns det som att jag lär gå (läs springa) in i väggen rätt fort och rätt hårt. Men var inte rädd jag har bara jobbat så här i två dagar. Upp 04.30 hem 17.30. Varför jobbar jag ens på det där stället? Snälla skjut mig eller nåt.
Här gick jag och trodde att jag skulle få vara ledig på måndag men då kom Stefan på att jag nog var i behov av en introduktions dag. Javisst, jag har bara varit på företaget i två år så jag vet nog inte vad det är för verksamhet som bedrivs där. Jävla köttpucko!
Att jag sedan jobbar julafton, juldagen, annandagen, nyårsafton och nyårsdagen är ju bara ett plus i kanten.
Jag hatar att vara vuxen just nu. Jag vill tillbaka till mina 13 år. Röka fimpar i rampen och dricka folköl när ingen såg. Jag vill tillbaka till sjätteklass och få farbrorbarbro att brista ut i gråt och jag vill bli kallad särskadad av henne. Jag vill flina åt henne när hon är arg och jag vill göra alla bus som jag gjorde då. Jag vill ligga i gräset på en busshållsplats med Frida och åka gratis buss. Jag vill uppleva "lilla blå" igen och jag ha tillbaka alla fighter med mamma och jag vill ha tillbaka allt jag hatade då.
Det är ju rena barnleken om man jämför med det här. Jobba, städa, jobba, handla, jobba, äta, jobba, stressa, jobba, betala räkningar, jobba, diska veckans disk, jobba, vara galet kär i kärleken, jobba, festa, jobba, jobba, jobba....
Tack mamma för att du sydde Rodis täcke och tack för maten idag. Tack för att jag fick vara barn så länge och tack pappa för att du höll i hop våran familj. TACK MAMMA OCH PAPPA!
Nu måste jag sträcka på ryggen och sluta ögonen. Låt mig bli väckt smulan lyckligare än jag somnar.
